Då kom den dagen som man aldrig vill ska komma

Torsdagen den 25 mars vaknade vi vid halv 7 till ett underbart väder. Det var bara att stiga upp och gå ut och gå en lång runda med hundarna. Valle och Maya fick springa lösa på fältet. Det är härligt att se hundarna springa fritt. Vi var ute i över en timme, underbart. När vi kom hem åt vi frukost och sedan körde Anders till jobbet. Jag och hundarna var hemma och hade det mysigt ute i trädgården.
Kvällen kom och vi skulle några ärenden. Hundarna fick följa med i bilen. Väl hemma igen hoppade Valle ur bilen men Maya ville inte. När jag tog ut henne så kunde hon inte hålla balansen. Jag trodde att hennes högra bakben hade somnat så vi började gå. Vid några tillfällen ramlade Maya omkull men för övrigt såg hon pigg ut. När vi kom in åt Maya som vanligt.
Mina tårar rann och jag tänkte på att den dagen som man vet ska komma men inte vill ska komma hade nog infallit. Anders sa att vi skulle se hur hon var dagen efter och att Maya fick sova hos oss, utan Valle, på natten.
Jag sov endast några få timmar eftersom jag var uppe vid flera tillfällen och kände på Maya så hon andades.Klockan fem gav jag upp med att tvinga mig till att sova så då gick jag upp och tvättade Mayas favoritkorg och filt. Detta ifall att vi skulle åka till veterinären.
Några timmar senare steg Maya upp, pigg men hon ramlade fortfarande omkull när hon gick. Det var hemskt att se henne så här. Jag ringde till Veterinärgruppen i Tygelsjö, vi fick en tid kl 9.
Eftersom Anders hade utbildningar hela dagen så kunde han inte följa med. Jag ringde Cissi (min underbara kompis) och frågade henne om hon ville följa med, det var klart att hon ville det.
Packa bilen med Maya och Valle, köra in till Malmö, hämta Cissi och sedan körde vi vidare mot Tygelsjö.
När vi kom dit, bröt jag ihop igen.... Efter en mycket bra undersökning kom veterinären Ronni fram till att Maya hade haft en hjärnblödning. Nu kom det två alternativ, 1 att ge Maya antibiotika över helgen och sedan komma tillbaka för att göra ännu fler undersökningar. Biverkningarna kunde bli att Maya kissade ner sig, att hon blev piggare några dagar och sedan sämre igen. Alternativ 2 att låta Maya somna in och komma till hundhimlen.
Samtidigt somm tårarna rann berättade jag för veterinären vilken underbar hund Maya är/varit. Hon har haft tre fina valpkullar, tränat och tävlat i lydnad, agility, viltspår, utställning och gryt. Maya har alltid varit vid min sida sedan hon var två år.
Mitt beslut var att låta Maya somna in, jag kunde inte tänka på mig själv utan att Maya mådde dåligt och att hon inte kommer att bli frisk var det viktigaste. Jag ville inte att denna underbar hund skulle lida. Veterinären sa att jag hade hennes stöd till 100%, hon tyckte att jag gjorde rätt beslut.
Så klockan 9.45 somnade Maya, nästan 14 år, in. Usch vad jag, Cissi och sköterskan grät.......
Vi lade Maya i sin fina korg med filten om henne, så fin hon var där hon låg. Tårarna bara rann och rann. Jag vill tacka all personal hos Veterinärgruppen i Tygelsjö som vi kom i kontakt med. Vilka underbara människor!
Begravningen av Maya skedde direkt efteråt hemma hos mamma och pappa. Tack Cissi för allt stöd du gav mig denna jobbiga dag! Dagen efter körde jag och Anders till graven och planterade en påsklilja. Saknade är stor efter denna underbara hund!

Vilken tur att vi har Valle hos oss annars hade det varit väldigt tomt i huset. Lydnadsträningen går framåt och han är en underbar hund.